safe

jag ville inte behöva gråta idag. men det blir inte som man tänker sig. vilken sekund som helst knackar det på min dörr. och jag sover aldrig ensam igen. varje dag, samma tankar. hoppet gör mig lycklig i alla fall. ett naivt hopp, för jag är blind för verkligheten. i en evighet kommer jag vänta på att det ska knacka. och det är mitt fel. när ska jag kunna förlåta migsjälv..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0